Mitt ABC i dåliga vanor

Att det ska vara så förbannat svårt att passa tider.

Blir jag aldrig kvitt min dåliga vana att alltid komma för sent.

Cyniker bland er som läser tänker nu att människor med karaktär alltid kommer i tid, och antyder samtidigt att jag saknar något.

Det är dumt och elakt tänkt, tycker jag.

Eftersom någon person omöjligt kan sätta sig in i min situation är det till och med urdumt tänkt.

För att försvara mina sena ankomster något vill jag nu försöka förklara hur det är ställt med mig.

Gör jag det så tror jag att ni kommer att förstå mig lite bättre.

Hmm...hur ska jag börja...jo, så här:

Ingenting i mitt liv känns roligt eller meningsfullt om jag inte får krångla till det för mig lite då och då.

Jag skriver därför exempelvis alltid texter utifrån vissa regler, vilket ni kanske har upptäckt.

Kanske knattrar jag rentav ner dessa rader med hjälp mina tår för att må lite bättre, vad vet ni egentligen om det.

Lite komplicerat måste väl livet ändå få lov att vara.

Men utnyttjar sin tid på bästa sätt gör man väl knappast om man har en fäbless för det tillkrånglade.

Nu förstår ni kanske varför jag alltid är sen.

Om inte så kan jag förklara saken närmare på något café, imorgon vid halv fem.

P.S Det kan möjligen bli så att jag inte kommer riktigt exakt på klockslaget.

Varför har han lagt ner sin dyrbara tid på att producera denna totalt meningslösa text, undrar ni säkert nu. Det undrar ta mig tusan jag också!!

Ni kanske också undrar vad som hände vid bokstaven Q, varför detta abrupta slut.
Jo, så här var det: Musten gick ur mig!