Redan som barn hade jag oerhört svårt för att avsluta saker som jag påbörjat, pottan lämnade jag exempelvis ofta i förtid, vilket fick vår heltäckningsmatta att likna ett verk av Jackson Pollock.
Sedan blev det bara värre, inom alla områden i alla situationer gjorde jag plötsliga avslut.
Trots att det skapade stor irritation bland människor i min omgivning, kunde jag inte upphöra att upphöra mitt i, om ni förstår vad jag menar.
Under en period, låt oss kalla den för den allra mörkaste, avslutade jag aldrig meningar och kunde till och med stanna upp mitt i ett or.........d.
Vilka pinsamma situationer denna ovana har försatt mig i genom åren kan ni kanske själva räkna ut.
XXXXXX (hon vill vara anonym) heter den människa som allra värst har drabbats av mina plötsliga infall att inte löpa linan ut.
Ytterligare en utsatt person hette Harriet, henne har jag saknat sedan den dag då jag bad henne att dra åt h......., vi satt i bilen, det var uppförslut och jag var rädd för baklängesrull.
ZZZZZZZZ.....lite sömn kan behövas för att jag ska överträffa mig själv och avsluta detta mitt ABC i dåliga vanor.
Åter till historien då, vänner har helt förståeligt kommit och gått (mest gått), vem vill visa sig med en endast på överkroppen klädd halvskitig ung man liksom, och hur fräscht är det egentligen att gå omkring med halvtuggad sill eller dylikt i munnen och.........
Äsch, ränderna går visst aldrig ur, att man aldrig ska lyckas slutföra något.
Ö
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar