Fyra nyanser av Luuk (del 1)

Jag ska göra ett försök att under den närmsta tiden recensera Martin Luuks 4 små texter som han nyligen fått utgivna på förlaget Loyal Press. Det är inte det lättaste kan jag säga, för Luuk är ganska knepig i sitt sätt att skriva och svår att beskriva. Jag får anse mig ha lyckats med recensionerna om jag fixar att hålla dem kortare än texterna som recenseras i dem (dvs under tio sidor/rec.).

Det känns självklart att börja med att recensera "Jag ska sluta träffa folk och börja umgås via komminukéer". I denna text förklarar Luuk nämligen vid ett flertal tillfällen hur han vill skriva och vad han anser är bra litteratur. Han vill göra litteratur som är "[f]yra, fem sidor, fragmentarisk, fast ändå med en viss kurs, ledande till någon slags helhet."

Nu är förstås den stora frågan: Lyckas Luuk med detta?
Svaret är JA, jag tycker faktiskt det. "Jag ska sluta träffa..." består av många delar som tillsammans bildar en känsla. Som läsare vill man ju gärna pussla ihop dessa bitar på ett tjusigt sätt, och det är ett knepande och knåpande kan jag säga. Jag fick släpa fram bandsågen vid några tillfällen för att få pusslet klart.

Texten börjar väldigt roligt med att Luuk helt sonika förklarar att han inte ska träffa sina vänner något mer utan endast umgås med dem via kommunikéer. Varje kommuniké ska följas av ett cocktailparty och under detta storslagna party ska den käre Martin fara förbi i en handdriven ballong. Den här delen av texten faller mig precis på läppen. Vansinnigt roligt helt enkelt! När Luuk sedan talar om sin högst personliga humor som ingen annan förstår (förutom en snubbe som heter Leffe som blivit invigd), har man svårt att sluta skratta. (Innebär detta mitt fniss att jag liksom Leffe greppar Luuks humor? META META!!)

Nu kan man lätt få för sig att Luuks text enbart är rolig. Det är den inte! Jag får en liten klump i magen ( och samtidigt en Aha-upplevelse) när jag läser den, för den beskriver ruskigt bra hur svårt det kan vara med mänskliga relationer ibland. Den där strävan efter bekräftelse som man ofta söker tas upp. Likaså smärtan i hjärtat som man kan känna när man anser att man inte räcker till. Då man får för sig att man är en nolla i andras ögon.

Avslutningsvis vill jag bespara några av er mödan att plöja Luuks text. Jag lovar nämligen att det finns några därute som inte alls kommer att förstå sig på den, och kanske rentav utvecklar hatkänslor inför den. Lova mig att läsa raderna nedan så hamnar nog "Jag ska sluta träffa..." framför de rätta ögonparen. Så här ligger det nämligen till:

Alla ni som liksom jag känner er associala ibland och vill slippa se människor då och då kan läsa "Jag ska sluta träffa..." och kanske känna igen er.

Alla ni som liksom jag vet med er att ni då och då gör små fadäser i sociala sammanhang och har viss ångest över detta kan läsa " Jag ska sluta träffa..."och känna igen er.

Alltså: "Alla ni som ibland kan känna att det vore jäkligt skönt att sluta träffa folk och börja umgås via komminukéer istället kan läsa texten och känna igen.

Även ni som har en uns av humor i kroppen kan läsa texten, inte för att känna igen er utan för att få skratta lite och på så vis leva längre. Humorlösa och rakt igenom sociala varelser göre sig icke besvär!