Uppe med musik

Jag är uppe med musik. Ja jo det är sant. Både kroppsligen och själsligen. Själen har blivit glad av musik och det har fått kroppen att börja spritta. Armarna far som väderkvarnsvingar och jag har i mitt uppspelta tillstånd oerhört svårt att träffa rätt på tangentbordet. Och anledningen är Anna Järvinen, tjejen som tidigare var med i Granada och som nu satsar solo och just idag har släppt sin debutplatta. Järvinen har blivit väldigt hypad i div tidningar och jag kände att det var min plikt som musikintresserad att kolla upp henne. Jag klampar där för in på hennes myspace, klickar på måfå på en av hennes låtar, sitter sedan i gevakt under introt och lyssnar spänt på vad Järvinen har att bjuda på. Sedan smälter jag, som en mjukglass i Thailand smälter jag, för det här är något av det bästa jag hört på länge. Det är sprött och vackert men samtidigt trallvänligt. Det svänger, men det svänger stillsamt. Plötsligt börjar min mun sluddra obegripligheter. Märkliga fraser kommer ur det där hålet mitt i mitt nylle. "Järvinens röst: min tröst i höst", säger munnen. Högre och högre, snabbare och snabbare lämnar dessa ord min mun. Järvinens röst: min tröst i höst, JÄRVINENS RÖST: MIN TRÖST I HÖST. Så kommer jag till sans igen. Min något otämjda trut lugnar sig en smula. Jag börjar tänka, jag tänker att min trut inte är så dum ändå. För Järvinens röst är något alldeles extra. Inte sedan jag senast lyssnade på The Sundays har jag hört en sådan ljuvlig stämma. Jag är lycklig nu, lycklig och alldeles uppspelt. Men jag borde sova. Det kommer ju en arbetsdag imorgon sägs det. Jag måste tänka till på morgondagen, som min mor alltid sa när jag var liten.
Nu tänker jag till på den....morgondagen alltså... och beslutar mig för att varava ner och krypa till kojs. Det kan bli tufft i detta tillstånd. Men vem vet, redan om sisådär två timmar har jag kanske somnat till tonerna av exempelvis fantastiska "Kom hem". Gonatt!