Boken är ovanlig på flera sätt:
- "Låt den rätte komma in" kan beskrivas som en svensk vampyrroman, och hur många sådana har blivit utgivna genom åren!?
- "Låt den rätte komma in" är något så ovanligt som en vampyrroman som har sålt galet bra.
- "Låt den rätte komma in" är en av de få vampyrromanerna som jag, Tobias, tycker är bra.
- "Låt den rätte komma in" är en av de få vampyrromanerna som jag, Tobias har läst. Med detta sagt blev väl punkt 3 ganska meningslös och ointressant. Men strunt i det.
Som jag redan har avslöjat gillar jag boken. Framför allt för den känlsa som den väcker. En dyster, kuslig och mörk känsla som gör att den är perfekt att avnjuta uppkurad i soffan. Det slår mig att höstlig förort är en ytterst passande miljö för en vampyrroman att utspela sig i. Ajvide Lindqvist har lyckats skapa en roman om vampyrer som inte bara är intressant för dem som gillar att läsa om vampyrer. Skildringen av Oskars situation som mobbad är gripande och de andra levnadsödena som dyker upp i romanen är också fängslande.
Ska sägas att boken då och då är riktigt äcklig. Blodet sprutar (ej så förvånande kanske), folk kräks på löpande band och kissar och bajsar på sig av skräck. Det kan bli lite väl osmakligt ibland och vid något tillfälle blir det faktiskt för mycket för min del. Men det är ett litet minus till en bok som annars har många plus.
Såg för övrigt en intervju på TV med författaren. Han betedde sig märkligt, var spattig liksom, är han månne en............
Pass er alla ni som besöker bokmässor och liknande där denna man kan tänkas dyka upp. Tätstickad, svårgenomtränglig polotröja är att rekomendera om ni promt måste möta honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar