Jo, jag är alltid optimist oc brukar möta våren så här i slutet av februari. I förrgår mötte jag henne på stationen i Trollhättan, då jag insåg att att det minsann numera är ljust när jag far hemåt efter jobbet. Det var fint att inse detta. Jag blev glad och det började spritta lite i benen på mig. Jag tog några försiktiga danssteg där på perrongen. Vintern återvände dock när en man med hängande kinder påpekade att jag under mina små skutt där på perrongen hade hamnat innanför gulmarkerat område. Jag föste försiktigt ner honom på spårområdet sekunderna innan tåget anlände och trevade desperat efter våren i min jacka i stället. Och där låg den, min musikmaskin.
Musiken nedan fick mig att höra fågelkvitter och se gröna små löv i ögonvrån igen.
Björn Olsson - Göteborg
Ett måste varje vår! Annan låt med Olsson går också bra. Min vän Anders sa något märkligt till mig för ett tag sedan. Han förklarade att han har en teori om att om man borrar ett hål i min skalle så kommer det att stömma ut melodier av Björn Olsson ur detta hål. Det låter kanske makabert men jag tar dessa ord som en väldigt fin komplimang. Jag kommer dock att vara på min vakt om Anders närmar sig med en borr.
The Krooks - She moves in her own way
Låten kanske börjar bli lite uttjatad nu men jag gillar den fortfarande.
[Ingenting] - Suzanne (vi kan aldrig gå hand i hand)
Denna låt har en väldigt fånig text som jag absolut tar avstånd ifrån. Kom inte och påstå att jag har sagt att den är bra, men melodin däremot, den är fin som tusan den. Glad, trallvänlig och utan krusiduller!
Vad som helst med Nouvelle Vague
Att göra bossanova-versioner av gamla New wave-låter är ju helt genialiskt. På fredag befinner vi oss på Sticky Fingers och trallar med i NV-låtarna som alla formligen dryper av vår. Det gjorde kanske inte alla originalversionerna...eller!? Hi hi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar