Fyra nyanser av Luuk (del 2)

Vad har jag givit mig in på. Att recensera Martin Luuks fyra små texter är minst sagt knepigt. Men jag ska väl ändå försöka. Inte ge upp nu Tobias, inte ge upp!! Nej, nej, Tobias ger sällan upp!! Den andra texten som Luuk skrivit heter "Jimmy och jag (om jag fick leva mitt liv igen)". I denna lilla text finns det ett återkommande stycke som jag ser som textens centrum, nämligen:

"När jag dog fick jag två frågor ställda till mig. Den första var om jag ångrade något i mitt liv, den andra om jag ville leva mitt liv om igen. Jag svarade att jag ångrar allt, men jag vill inte leva mitt liv igen."

I texten skriver Luuk att han och en viss Jimmy under tonårstiden var trotsiga värre. De ville sabotera så mycket som möjligt så att jorden inte utvecklas på ett positivt sätt. De tyckte nämligen att det kändes lite märkligt, att människor utan att överhuvudtaget fundera över varför, ska kämpa för att kommande generationer ska få det bättre. De gör jävelskap såsom att förgifta vattendrag, retuschera folks fotografier, och ta sig in till folk om natten och med hjälp av fön forma deras kalufser till bollar.

Det är kanske synd att avslöja allt för mycket men jag kan väl säga så mycket som att man mot slutet starkt börjar fundera på om berättarjaget ändå inte är full av smörja när han pratar om sina äventyr med Jimmy. Kanske var det galna Jimmy-livet ett liv som berättarjaget ångrar att han inte levde.

Texten är klockren och väcker en hel del tankar. Det krävs dock att man läser den ett antal gånger för att man ska greppa den. Om man är på jakt efter sköna one-liners är Luuk mannen man ska vända sig till. Jag tycker ta mig tusan att han slår Woody Allen på fingrarna emellanåt. Ta bara den här t ex:

"Jag gillar inte folk. Eller... jag älskar idén med folk, sen blir det alltid fel i slutändan."

Jag avslutar recension med att fnissa lite åt denna geniala och grymt roliga rad.

Hi hi hi hi hi hi hi hihi hihi hi