En av mina absoluta favoritserier från min barndom är "Rapport till himlen". Jag måste ha varit sisådär 12-13 år när den visades för första gången (har den visats en andra gång?). Jag minns att jag blev en smula kär i Lina Englunds karaktär och kände en väldig tomhet när det fjärde och sista avsnittet tog slut. Jag kände men nog helt enkelt dumpad! Stackars stackars lille Tobias! Nu har jag funnit serien på DVD och sett den igen.
"Rapport till himlen" kan beskrivas som ett försök att göra ett svenskt Twin Peaks. Här finns alla ingredienser. Ett mord, mycket spänning, en stor portion udda humor och skruvade karaktärer. Nu vill jag ju inte påstå att regissören Ulf Malmros når upp till David Lynch-klass men han gör ett tappert försök, och jag gillar faktiskt "Rapport till himlen" nästan lika mycket idag som jag gjorde 1994-1995. Skådespeleriet är lite knackigt på sina håll, det stör sig nog den 25-årige Tobias lite mer på än vad den 14-årige diton gjorde. Men huvudrollsinnehavarna klarar sig ok. Den största behållningen är Vanna Rosenberg. Hon är helt suverän som den minst sagt pratglada Sonja. Sedan gör ju Kjell Bergqvist den roll han alltid gör (smått förvirrad och babbligt disträ) och det går ju alltid hem i min värld.
Ikväll blir det, helt traditionsenligt så här dagarna innan jul, "Ett Päron till farsa firar Jul". Ett lika stort måste som knäck i truten och hyacintdoft i nosen i juletid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar