En skolbibliotekarie gör sin plikt

Som skolbibliotekarie borde man väl göra lite reklam för barn- och ungdomsböcker så här kommer en liten recension av en ungdomsbok. En mycket bra sådan!!

Jag har läst en bok som jag egentligen borde ha läst för länge sedan, den fick augustpriset för något år sedan och är en av de senaste årens mest omtalade och omtyckta ungdomsböcker. Som ni litteraturkunniga där ute nu kanske redan har listat ut så heter boken "I taket lyser stjärnorna" och är skriven av Johanna Tydell. Anledningen till att jag inte har läst denna bok förrän nu har att göra med, att man som bibliotekarie ibland försöker ta vissa genvägar i sin strävan efter att verka påläst och ha koll på så många böcker som möjligt av dem som ges ut. Jag har således satsat mer krut på att läsa mindre omtalade böcker och tipsa om dem, än att läsa Tydells bok som jag redan ett otal gånger har fått noggrant återberättad för mig i ibland lite väl detaljerade recensioner. Tydells bok kunde jag alltså tipsa om utan att ha läst mer än några sidor i den. Jag fick ju då ett visst hum om språket i den och visste ju sedan innan genom andras omdömen att historien verkligen grep tag. Det kunde räcka tyckte mitt något stressade och pressade jag.

Till slut kunde jag dock inte hålla tassarna borta från boken längre. Jag började läsa några sidor utöver de jag tidigare kikat på, och vips så var jag fast, som i ett skruvstäd. För det är en fantastiskt fin och väldigt realistisk bok som jag just har slukat med hull och hår. Den handlar om Jenna, 13 år, som precis har börjat högstadiet. Hon lägger sin energi på att spana in och sukta efter en av skolans snyggingar, som hon innerst inne vet att hon inte kan få, samt att djupt hata tjejen i sin klass som har störst bröst och är sötast.

Visst låter väl Jenna som en ganska vanlig, måttligt populär 13-åring. Det är hon också! Men Jenna har en hemlighet, hon har en mamma som är sjuk, som har cancer, som kanske kommer att dö. Jenna är så klart rädd för detta och har på en liten lapp skrivit ett avtal med sig själv. Hon svär på att ta livet av sig om mamma dör.

Efter att ha läst de sista raderna i förra stycket kan man lätt tro att romanen inte är något annat än en sorgesång över en döende mamma, men så är det inte alls. Visst, mycket handlar om Jennas tankar kring sin mammas tillstånd, men Tydell lyckas skapa en fin symbios mellan avsnitten som rör mamman och delarna som rör mer alldagliga tonårsproblem. För Jenna tampas ju förstås, som alla andra tonåringar med sig själv och sin identitet. Hon vill gärna vara coolare och mer populär än hon är, trots att hon säger att coola och populära människorna på skolan är ytliga idioter. Hon får problem med sin bästa kompis som inte alls har samma strävan efter att bli populär som Jenna. De börjar glida ifrån varandra och Jenna blir mer och mer ensam. Men kanske kan hon finna en vän där hon minns anar det? (Cliffhanger!!)

Utseendefixering och den första fyllan är absolut inga originella ämnen i ungdomslitteraturen. Dessa ämnen behandlar Tydell i "I taket lyser stjärnorna", men hon gör det på ett trovärdigt sätt och utan att använda sig av klichéer, och lyckas beröra mig som läsare något alldeles ofantligt. Jag läste stora delar av boken på tåget till och från jobbet och kämpade vid flera tillfällen med att hålla tillbaka tårarna. Det kunde ju ha blivit hemskt pinsamt och kanske också dyrt om jag hade börjat droppa tårar på medresenärernas fina skjortor. Kemtvätt kostar!!

Ta och läs boken vet jag. Nu när jag säkert vet att det är en superbra bok ska jag framöver ha engagerade bokprat om den. Bättre sent än aldrig! Är dock inte speciellt orolig för att mina elever är medvetna om att jag är lite sen med tipset. Tro det eller ej men litteratur och böcker är inte det som främst intresserar högstadieungdomar:). Hmm.. men det kanske blir när de har läst "I taket lyser stjärnorna"

Ps. OOPS! Johanna Tydell är visst bara ett år äldre än mig och har redan hunnit ge ut två romaner. När kommer min första tros!?